Audre Lorde, ur Bang #4, 2010.
Min vän brukar påminna mig om när vi satt på Arlanda efter tre veckor i Ecuador och jag grymtade lyckligt över en kopp innerligt efterlängtat te. Där dricker man bara kaffe och Coca Cola. Dumheter. Hon rodnade lite där vi satt och undrade vad jag pysslade med. Jag njöt. Det tycker jag är fint.
Snubblade över ovanstående citat idag och kände hur det satte fingret på något viktigt, särskilt en dag som idag, då livet står i kontrast till ett nyss och nära passerat livsslut. " Denna djupa och oersättliga kännedom om min förmåga till glädje kräver av hela mitt liv att det ska levas med kunskap om att en sådan tillfredsställelse är möjlig". Ja. Livet är den största gåvan och det förtjänas att älskas, ja, kanske till och med på något sätt älskas med. Njutning är möjlig, och det är en hädelse att förneka sig den.
Idag bejakade jag den med en löptur, och en promenad till Coop. De har billig plantjord på 50-literssäck och jag saknar bil, men skottkärra har jag. Piffigt tyckte jag, och knatade iväg. Kära läsare, om du får för dig att bejaka din självständighetslusta medelst skottkärretransporter skulle jag rekommendera en kontroll av däcktrycket innan du köper 40 kg varor och lägger i den. Hemfärden var lika långsam som tillfredsställande, det finns en särskild känsla i riktigt trötta muskler. I morgon ska jag rusigt böka jord på min 2,5 kvadrats odlingsplätt och drömma om nypotatis. Min sambo ska titta efter en snygg
En dag ska vi alla dö. Idag lever jag. Det förpliktar. Att sitta bort tiden duger inte så imorgon blir det jordbök, goda vänner, födelsedagskalas och kyssar. Vad ska du förlusta dig med?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar