En dans på rosor

Har just kommit hem efter två timmar milonga. Mitt livs första, och jag är redan frälst. Har gått en kurs i tango under våren, och nu var det dags att pröva den lite rappare kusinen. Det var enkelt, flödande, snabbt och alldeles underbart. Kanske hade vi fördel av tangonötandet, kanske var det bara lätt. Härligt var det i alla fall, och jag längtar desperat till nästa veckas fortsättning.

Min första tango hände i Hongkong för två år sedan. Jag hade föresatt mig att dansa salsa i alla länder jag besökte på resan som kompensation för att jag inte vågade åka till Sydamerika. Lyckades uppvigla ett glatt gäng soffsurfare att följa med mig på öppen salsaklass en kväll, och en av dem brukade dans tango. Vi hängde på henne kvällen därpå. En kinesisk kvinna med enorm pondus tog emot oss på en liten restaurang. Det var vi och ett gäng kineser i medelåldern, och efter två varv "gå i takt" kastade hon oss in i dansandet. Efter en timmes osäkert trampande bjöd hon upp herrarna en och en, provdansade dem inför oss andra och sågade dem vid fotknölarna. Om någon av dem repade sig och kom tillbaka för en andra lektion är jag imponerad. Kanske är det så kinesisk disciplin och motivation ser ut.

Jag hade i alla fall kul och hamnade efter lektionen i armarna på en äldre kinesisk herre som förbarmade sig över mig och mina stapplande försök. Det var en närmast andlig upplevelse. "I tango gäller det att släppa alla förutsägelser, och bara stanna i stunden. Du har ingen aning om vart nästa sekund kommer att föra dig, vart nästa steg skall landa. Gissa inget, ta bara detta steg, och se vad som kommer sen när det kommer. Det är en stor utmaning, särskilt för damen." För någon med vanan att sia minst ett år framåt i tiden - ja, en utmaning var det.

Jag gick därifrån med ett leende på läpparna och en känsla av att lär jag mig dansa tango har jag även lärt mig leva. En fötternas mindfulness. Enda smolket i bägaren var att jag inte kunde begripa hur det skulle gå till i Östersund. Jag visste nämligen inte då vad många fortfarande inte vet: tangons svenska Mecka ligger i Östersund, eller Ås närmare bestämt. Tangojamt är en relativt stor och extremt aktiv förening, och vill man så erbjuds dansmöjligheter tre kvällar i veckan. Fantastiskt. Ännu mer fantastiskt är att de förstått vikten av att välkomna oss nybörjare. Rävarna ser inte bara till att ordna skjuts, de ser till att man blir uppbjuden och får smaka på den riktiga varan! Tro mig, svävande i armarna på en tangokavaljer skicklig nog att rädda ens feltramp och låtsas som om det var meningen är det svårt att inte frälsas. Det är magiskt helt enkelt.

Ikväll var också magisk. Klicketiklick så satt stegen där de skulle, om än inte perfekt och alldeles utan snubbel. Ändock - vi dansade!!! Cyklade leende hem genom ett vårljummet Östersund som luktade jord, vår och snabbmat, mellan skejtarna på torget, över sovande änder under Frösöbron.

Aaaah.

Livet.

Ibland är det faktiskt en dans på rosor.