Till mamma, och alla andra som betyder något.

Skrevs i somras men publicerades inte, av för mig obegriplig anledning. Bättre sent än aldrig, här kommer den!


När jag var liten och trött var jag enormt olycklig ibland. Mamma satt otaliga gånger och lyssnade på mitt hulkande om hur jag inte hade några vänner, att "alla hatar mig" och att livet var allmänt uselt. Det kan inte ha varit roligt. Ibland var jag verkligen ensam, så där som man är när man känner att ens sociala passform inte är den bästa, och man vet att ingen skulle ropa om man vände och gick. Ibland var jag mest bara trött. Mamma var en klok mamma som tålmodigt lyssnade, tröstade och förklarade krasst "Det kommer att bli bättre när du blir äldre" de gånger hon anade att det fanns verklighet bakom tårarna (och ringde min fröken för att kolla att det inte var alldeles åt skogen), eller "Sov nu gumman, du är trött. Imorgon känns det bättre!". Jag hatade båda svaren, även om båda var helt och hållet sanna. Monster är aldrig så fula som genom trötta ögon, och banne mig: det blev bättre! Inte bara lite bättre, utan alldeles fantastiskt fantastiskt! Snart fyller jag trettio, och fortsätter utvecklingen så här är det verkligen ett skäl att fira.

Har ägnat dagen åt shopping med gamla gamla vänner (varav en från min uppenbarligen inte helt ensamma högstadietid), och sen grill med samma gamla vänner och en drös med ganska resp väldigt nya. Imorgon kommer ännu äldre vänner på fika, och livet är så gott som jag någonsin kunde önska. Det är att vara rik.

Funderar på vad jag ska säga till mina barn när de är trötta och gråter. Antagligen samma sak som mamma sa. Kanske lägger jag till nåt om brevvännen och bänkgrannen, eller säger som det är: det är inte ensamhet så mycket som oro för att bli ensam, och oroar sig gör man ofta i onödan.

Nej, jag var inte okysst tills jag var 25 och gifte mig av ren desperation med en illaluktande 45-åring (det var min plan). Jag levde inte mitt liv ensam i en liten etta. Jag blev inte mobbad på klassåterföreningen. Jag lärde mig att gå och lägga mig när tårarna kommer, för det är alltid bättre imorgon. Jag lärde mig att ringa mina vänner och påminna mig om att de finns där. Och jag lärde mig att manna är klok.

Så till alla er som finns där för grilkvällar, fikor, familjefester sena samtal eller bara vartredjeårträff på Centralen: Tack! Ni gör mig alldeles alldeles lycklig.

En sak till. Lyssna på mamma.