"Ingen människa är oumbärlig." Jo då, jag har hört det förut. Fattade vad det betyder gjorde jag igår.
En vän ringde mig med ett fint förslag. Han och några vänner hade behov av hjälp och tänkte att jag kanske kunde vara lösningen. Det kunde dessutom innebära en spännande karriärmöjlighet för mig! Då jag befinner mig i lite speciella livsomständigheter just nu bad han mig skriva ett mail och specificera för vännerna vad de kan förvänta sig av mig om de anlitar mig. Visst, sa jag och la på.
"Det är viktigt att poängtera att jag inte kan ta på mig några mer betydande ansvar eftersom jag inte kommer att kunna finnas tillgänglig alla dagar och kommer att vara borta då och då utan förvarning." Tänkte tanken och hajade till. Vänta nu! Är inte ganska många människor det - "borta då och då utan förvarning"? Småbarnsföräldrar till exempel, för att inte tala om de som drabbas av vinterkräksjuka, influensa och annat oknytt. Ändå har de jobb som innehåller ganska stora mängder ansvar - de är både dagispersonal, körledare, kirurger och ministrar. Märkligt. De verkar ju ta på sig ansvar ändå!
Fram tills för ett år sedan gällde inte det här mig, så därför har jag liksom inte fattat det. Är nämligen begåvad med ett immunförsvar av stål och har snittat ca en sjukdag per år, högt räknat. För mig har alltså "ha ansvar för" varit liktydigt med "till hundra procent kunna garantera att jag alltid finns tillgänglig och funktionsduglig till att ta hand om". Det är inget litet åtagande, och när jag nu försatts i omständigheter som gör att jag då och då inte är särskilt funktionsduglig alls har jag följaktligen klassat mitt tillstånd som "oförmögen att ta ansvar". Inte särskilt rättvist mot alla er småbarnsföräldrar och förkylningsdrabbade där ute...
Plötsligt öppnar sig en ny värld, en värld där människor då och då inte dyker upp och kommer undan med det. Makalöst! Idag hade jag körträning, men ingen ork att ta mig dit med. Ett olyckligt tillfälle att vara borta på då vi har en stor konsert på söndag och jag verkligen hade behövt träningen, men ett bra tillfälle att ta min insikt på allvar och agera i enlighet med den. Nej, jag behöver inte idka våld på mig själv genom att gå dit ändå och sen må ännu sämre i morgon. Jag idkar istället ansvar för min hälsa, och det borde jag om min nya teori håller komma undan med. Återstår att se om kören utesluter mig för mitt svek eller ler välkomnande när jag kryat på mig. Skäms lite över att det i ärlighetens namn inte är självklart för mig vad det blir...
Min mindfulnesslärare pratade på förra träffen om att mindfulness bygger på två ben: vänlighet och disciplin. Disciplin att utföra sina övningar, och vänlighet att inte slå på sig själv när man inte gör dem eller de inte går som man tänkt. För oss som lider av prestationsdjävulen klingade ordet disciplin både hårt och hotfullt. Det är ju just disciplinen som drivit oss i fördärvet! Det fick mig att fundera en vända till över begreppet.
Disciplin handlar för mig om att göra det som är "rätt" eller ligger på mitt ansvar att göra även om det medför ett visst obehag. Jag borde vara bra på det här, ändå försummar jag de övningar jag lovat mig själv att göra när annat kommer i vägen. Varför är det så svårt? Jo, för att disciplinen för mig hittills främst har omfattat mina åtaganden gentemot andra, medförande obehag i form av utebliven vila och annan uppskjuten längtan. Den disciplin jag nu försöker mig på handlar om att visa ansvar inför mig själv, och det är svårare helt enkelt för att obehaget är ett annat och mycket mera skrämmande: att sätta mina behov före andras och riskera ilska, besvikelse och i förlängningen uteslutning. Hellre trött och sliten än ensam och förskjuten.
Tänker att om mitt lilla körexperiment faller väl ut kommer disciplinproblemet också att närma sig en lösning. Ingen är oumbärlig. Provar på att nån annan tar hand om världen medan jag stänger av telefonen och känner efter hur det känns när jag andas. Det vore förmätet av mig att tro att allt rasar av det. Återstår att se om en sjustämmig lynchmobb bevisar mig fel i jazztakt på söndag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar