Inom den "alternativa" världen har det länge pratats om den sk attraktionslagen. Den stipulerar i korta drag att lika söker lika - att kosmos ständigt ordnar sig och att fenomen förökar sig genom att hopas. Olycka dras till olycka, lycka till lycka, kaos till kaos. Framgångskonceptet vaskat ur detta resonemang har sammanfattats "Ask and it is given", enligt principen att tankar och intentioner är lika verkliga som handlingar, och att en god intention därför kommer att attrahera företeelser i linje med den intentionen. Med intentionen att bli miljonär kommer du att tjäna miljoner.
Jag testar också konceptet. Inte i den utsträckningen att jag tror att universum manifesterar en röd bil om jag önskar mig den tillräckligt hårt, utan i bokstavlig mening: för att få något måste jag fråga!!! Eller som det mer traditionellt uttryckts: sök och du skall finna.
Problemet har för min del varit att jag inte vetat vad jag vill, och följaktligen inte heller vetat vad jag ska fråga efter. Det har rört sig om olika saker: vart jag ska jobba, vart jag ska resa, vem som kan hjälpa mig med saker. Jag har bara haft en diffus längtan och ett driv. Vad gör man om man inte vet vad man ska fråga? Fråga ändå!
I våras längtade jag efter nya intryck och vidgade vyer i mitt yrkesliv, men visste inte vad jag ville rent konkret. Velade länge men fick till slut nog och ringde till Mittuniversitetet.
- Hej! Jag har egentligen ingen konkret fråga, men jag tror att ni kan ha svar!
Efter en problembeskrivning och tre vidarekopplingar satt jag med en tid bokad för anställningsintervju på ett jobb jag inte ens visste fanns. Magiskt.
Sedan dess har tiden gått, anställningen har varit min och tagit slut och det är dags att leta mig vidare. Det har stått stilla ett tag, jag har nämligen inte vetat åt vilket håll jag ska vrida mig. Idag fick jag nog och ringde ett samtal till en man jag kort träffat tidigare och som jag vet kunde saker som jag också vill kunna.
- Hej! Jag tror att du har nåt spännande att prata med mig om! Jag har nog inget konkret att erbjuda dig i gentjänst, men skulle du ha lust med en förutsättningslös fika?
Nästa vecka ska vi träffas. Han kan ha behov av mig, och redan har det korta samtal vi hade öppnat helt nya vyer och möjligheter. Saker jag tänkt och längtat efter börjar trilla på plats, bilda sammanhang, skapa helheter. Vart det tar vägen återstår att se. Det är häftigt. Det är magiskt. Allt jag behövde var att fråga.
Nej, jag tror inte att det räcker med att sitta och odla längtan. Jag tror att vi behöver blotta den också. Hur ska universum kunna gå oss till mötes om vi inte berättar vad vi vill, och vad är kosmos om inte de människor vi omger oss med? Det behöver kanske inte vara mera hokus pokus än så.
Längtar du? Vet du inte efter vad eller hur du ska göra? Ring nån som inspirerat din längtan, eller som verkar veta för egen del.
- Hej. Det här är jag. Detta är min diffusa längtan. Har du något du vill berätta?
Tack för inspirationen! Jag tror att jag ska ringa någon...
SvaraRaderaÅret är 2011. I tidens ständinga flöde har vi definerar att nu är det något nytt.
SvaraRaderaMen, mer än en siffra i kalendern - vad är egentligen annorlunda?
Varken bostaden, jobbet, fritiden eller personen i stort är utbytt!
Men kanske spirar ändå tankar om förnyelse av livet som är sunda?
På kontoret med skymmningen utanför fönstret. Utsikt över en parkering. Det är en måndagseftermiddag.
Jag loggar in i min mail, ett mail från en god vän. Följer länken till en blogg att läsa
Nyss läst om kafka och ledarskap i en artikel i DN. En text som var ganska vag,
men likväl tänkvärd. Inspirerad funderar nu över bloggens texter och försöker att se bortom min näsa
Tankarna om det ständiga sökandet är de som träffar mig mest.
Varför utsätter vi oss för det? Vad vill vi? Vad är det vi letar?
Ämnet tycker jag fodrar en längre analys, så när vill du ha mig som gäst?
Det finns få saker jag uppskattar mer än när man är i filosofins värld och petar!
Om att äta och gå långsammare läser jag. Jag ser ett diffust sökande i dina texter båda
En jakt på förmågan att leva och uppsakatta nuet och den situation vari man befinner sig
Det får mig att dra mig tillminnes en retoriklektion och ett tal om mopedkörandets våda.
Klarar det bara ibland. Trots en medvetenhet är det än läxa som inte riktigt satt sig hos mig.
Med igenkännande och ett stort leende läser jag dina funderingar om vad man betraktar som "hem".
Alldeles säkerligen handlar det om associationer till trygghet, uppväxt och vad som en danat.
Utbildning, upplevelser, tillhörighet och individer - hur nära eller långt ifrån man varit dem.
Stört betydelse tror jag tillhörighet och tillfredsställelse har, men troligen mer komplext än jag anat
Hos mor och far i Katrineholm. Ett hus vid vattnet i en tallskog. Där är jag hemma.
Jag har aldrig bott där. Men känslan är densamma. Det känns likadant att åka dit.
Ett återbesök i familjen i USA på en bodgård i Indiana får känslorna att svämma.
I korridoren i Linköping. I norrland. De är alla "hemma", om än på visit.
I relation till de tidigare texterna är den ännu instressantare. Först ett otydligt sökande.
För att bringa struktur, för att hitta rätt - görs en utsväning till hemma. En startpunkt!
Att gå från en punkt till en annan blir en tydligare resa. Med klarhet som tycks ökande!
Men jag frågar mig. Är det omöjligt att resa utan att flytta sig. Att färdas trots att man tar det lungt?
Sen tar du den odefinerade längtan som de inledande texterna uttrycker till konsekvens och handling
Avslutna så med en effektfull utmaning: Sprid ordet om ditt sökande och se vad som händer!
Sitter redan och undrar vem jag skall fråga. I vilken ände jag skall påbörja min önskade förvandling.
Min fråga till dig: Är målet eller resan ditt mål eller är det just att närvarande kunna ta en dag i sänder?