Good enough

"Du måste lära dig att göra saker good enough!" Jag är en stundtals maniskt nitisk liten arbetsmyra och har hört det mer än en gång. Good enough. Bra nog. Vad är det egentligen? Bra nog för vad?

Min pappa jobbar i bemanningsbranchen. Han pratade ett tag om kvalitet - och om hur kunden är den som definierar det. Att leverera med kvalitet är att leverera det kunden ber om och varken mer eller mindre. Tänker mig att i en upphandling av tjänster som städning är det ett bra mått på "bra nog": dammsugning varannan dag, dammtorkning en gång i veckan, grovrengöring tre ggr/år. Nån slags konsensus kring vad "dammning" betyder, och så är vi hemma. Men i de mjukare yrkena, vad är bra nog där, eller i andra sammanhang som mera gränsar till vad det är att vara människa?

En bra nog sjuksköterska tar sig tid att lyssna, men inte mer än att hon hinner sitta en kvart på lunchen.

En bra nog lärare förbereder lektionen grundligt nog för att... ja för vad då? Och om förklaringen som levererades inte förstods, materialet inte inspirerade alla, kan det ändå ha varit bra nog?

En bra nog medborgare ringer polisen men griper inte in i slagsmålet. Kör volvo men källsorterar.

Inser nu mitt första misstag. Det är inte människan som är bra nog, det är handlingen. Det tar mig en bit på väg, det gör det lite lättare att vara människa. För bra vill man ju vara. God. För vad är man annars? Dålig? Undermålig? Rent av ond? Usch, det blir fort otäckt.

Ok, men sen då. Vem definierar bra nog i sammanhang där oändligt mycket finns att göra, där uppdraget om ett sådant finns är långt över rimlighetens gräns?

- Det är skolans skyldighet att erbjuda alla elever den hjälp de behöver för att nå godkända kunskaper i alla ämnen. Det är ett absolut krav, och det går inte att hävda ekonomiska hinder, sas det på P1 idag angående barn med särskilda behov som inte får den hjälp de har rätt till. Det är kundens beställning. Det är definitionen av kvalitet. Är den rimlig? Är den ens önskvärd? Det är ju kanske fint om vi har resurser över till nattpersonal på demensboendet också...

Kanske är det där nyckeln till "bra nog" ligger. En nivå av behovstillfredställelse som är möjlig att nå utan att kompromissa för mycket med andra lika viktiga eller viktigare behov.

En sjuksköterska som lyssnar över sin lunch och aldrig orkar lyssna på sin fru på kvällen lyssnade inte bra nog.

En lektionsförberedelse som inte tilläts ta mer tid än den som fanns avsatt kanske bra nog. Inte bra nog för skolverkets nollvision, men för den faktiska situationen. Eller?

I en tid av görande är det lätt att missa alla de behov som definieras av ickegörande, eller bara av de som görs med njutning. Tugga långsamt. Sova gott. Ta rast. Gå hem. Nöja sig med mindre än allt. Andas.

Nog så. Tar tacksamt emot andra tankar på temat, är inte färdigtänkt på området. Tillsammans vi kanske får till det bra. Bra nog åtminstone!